Dagens blogginlägg får bli en dikt jag skrivit om förlåtelse,
”Förlåtelsen,
Ung, rädd men modig
hade hon valt att återse pojken
som plågat hennes liv.
Rädd, men modig när hon
tittade in i hans ögon
rädd för ord och handling.
Han sände inte ut annat
än heta blickar, ingen action,
inga ord.
Pojken med trasslig bakgrund
med hemligt hemförhållande
och en liten flicka vars hans hjärta
höll i brand,
ingen hörde, ingen såg, ingen talade
när hon föll i tortyrens hand.
Pojken hon såg i soffan
var inte längre ett barn
det var en man, -
En man som log, bad om förlåtelse.
Hon var inte längre en flicka
hon var en kvinna, som såg
någon helt annan
än den hon en gång hatat.
I denna man såg hon något nytt
som gav något nytt.
I en man
vars inre pojke hon just:
förlåtit.”
©:Maria Molander
